Att jag formulerade rubriken så beror på att även tex fjärilar, ormar och ödlor lämpar sig extremt väl för fotografering med blixt, även om det inte kan klassas som ren makrofotografering, då motovet då ska avbildas i skala 1:1, dvs minst naturlig storlek. Vad gäller reptiler och amfibier så är det nästan en ren förutsättning att använda blixt då så många av dessa är helt nattaktiva, dvs helt utan naturligt ljus. Visst kan man lysa med en ficklampa när man tar bilden, men då har man bara en hand ledig att jobba med kameran.
Det finns massor av olika grenar inom makrofotografi, som tex. produktfotografi, växtfotografering, konstmakro, eller det som jag sysslar mest med, fotografering av små kryp. Det kan vara en liten tropisk lövgroda, skalbaggar, fjärilar eller allehanda andra småkryp och för den delen även växter.
Något som gör makrofotografering fantastiskt roligt är ju mängden motiv som finns runt om kring oss. Man kan tillbringa en hel sommar på 10 m2 i trädgården och hitta nya motiv varje dag, bland insekter, spindlar och växter.
Givetvis så tycker jag det är kul med bilder på insekter och annat i ett konstnärligt naturligt ljus, men det jag vill ha i en bild på en liten skalbagge tex. är alla fantastiska färger, strukturer, mönster och detaljer, och detta är omöjligt i fullt solljus på dagen och många gånger snudd på omöjligt även en mulen dag om motivet är en blöt groda eller blank skalbagge. Man tappar delar av motivet genom utbrända högdagrar, allmänt blänk och för mörka skuggor. Om kameran då är utrustad med en blixt och en bra diffusor löser man den problematiken.
Här ett exempel på en skalbagge som är tillräckligt blank för att ge problem en solig dag utan rätt utrustning. Det här är en knappa centimetern stor Vivel. Stor Björkrullvivel, Byctiscus betulae. Fotad med 65 mm och 1/200, F13, ISO 200. Blixt med diffusor.
En förutsättning för bra och detaljrika bilder på små djur är ett makro objektiv, så det går att komma tillräckligt nära, samt en blixt utrustad med en bra diffusor. Diffusorns roll är helt avgörande.
Vad gör då diffusorn ?
En diffusor vid makrofotografering sprider och mjukar upp blixtljuset, vilket eliminerar hårda skuggor och skarpa reflexer på motivet, exempelvis skalbaggar, blommor eller amfibier, bara för att ta några exempel. Det ger en mer jämn, naturlig ljussättning och gör att detaljer och färger framhävs mycket bättre. Ljuset passerar genom ett material som är halvtransparent (diffusorn) . Detta sprider ljusstrålarna i stället för att låta dem gå i en rak linje, och eftersom ljuset då kommer från många olika vinklar blir det mjukare. Det minskar kontrasten, lättar upp hårda skuggor och dämpar utbrända högdagrar.
När man beställer tex. en Cygnustech diffuser uppger man vilken kamera, blixt och objektiv man använder. Den tillverkas sedan för att vara anpassad just till din utrustning för att ge absolut bästa resultat. Se länk i slutet på bloggen.
Här ser man ganska tydligt skillnaden.
Den vänstra bilden är tagen med en blixt, Godox V860 III utrustad med en vanlig bounser och den högra med samma blixt vid samma tillfälle, fast utrustad med en Cygnustech diffusor. Vid det här tillfället så tog jag en serie bilder, en utan blixt, en med bara blixten, en med blixten och bounsern. Samtliga dessa tre blev mer eller mindre identiska, med ytters små skillnader i skuggor och högdagrar. På bilden till höger tagen med samma blixt med en Cygnustech diffusor, lyfts skuggorna fram, de utbrända hög-dagrarna försvinner och alla små detaljer kommer fram.
Så här ser utrustningen ut som jag använder för att fotografering av riktigt små kryp. Objektivet är ett Canon MP-E65 med en förstoringsgrad från 1:1 till 5:1.
Det finns idag flera alternativ av tex Laowa om man vill komma upp på större förstoringsgrader till en vettig kostnad, som tex. Laowa 25/2,8 2,5-5x Ultra Macro. Den enda nackdelen med denna typen av objektiv är att de inte kan fokusera på oändlighet, vilket ger väldigt korta arbetsavstånd, och inget större än ett par cm får plats i sökaren. Vill man få ett större arbetsavstånd och nöjer sig med förstoringsgrader på 1:1 till 2:1 så finns det gott om allternativa objektiv till alla kameramärken. En vanlig brännvidd är tex. runt 100 mm., som Canons 100 mm f/2,8L Macro, Nikons N Z MC 105mm F2,8 S VR eller Sony FE 90/2,8 G OSS Macro, bara för att ta några exempel. Givetvis så har tredjepartstillverkare som Sigma, Tamron och Samyang även de mycket bra objektiv för makro-fotografering.
Vill man komma upp i förstoringsgrad på dessa objektiv så är ett billigt och bra komplement ett kit med mellanringar. Dessa finns i varianter med elektroniska kontakter, och då fungerar autofokus, bländarstyrning och ljusmätning som vanligt. Mellanringen är kort sagt ett rör utan linser som skapar ett större avstånd mellan objektivet och sensorn vilket gör det möjligt att fokusera på objekt som är mycket närmare och små motiv fyller ut bilden mer. Ett set om tre kostar runt tusenlappen.
En annan fördel med blixtfotografering, är att du ju kan jobba med en mindre bländare för att få ett större skärpedjup, utan att behöva kompromissa med höga ISO`n, för att få slutartider som är snabba nog för att undvika skakningsoskärpa. När jag fotograferar små insekter eller andra djur jobbar jag oftast med bländare mellan f11-f14. Ibland kan jag bända ner ytterligare, men ofta tappar du lite skärpa om du bändar ner för mycket. Vid objektivets ytterligheter ger de allra flesta objektiv en mjukare skärpa på grund av diffraktion. Vill man få ytterligare skärpedjup kan man så klart stacka ihop många bilder till en, och vissa moderna kameror gör det direkt i kameran, men det kommer jag inte att gå in på då jag är av åsikten att en bild är just EN bild. Nu vill man ju kanske inte alltid ha ett stort skärpedjup, utan kanske bara vill lägga skärpan på djurets ögon, vilket också kan ge mycket effekt fulla bilder.
Då man oftast jobbar utan autofokus när man fotograferar makro, är det alltid lättare att försiktigt flytta kameran framåt eller bakåt för att lägga skärpan exakt där man vill ha den. Se till att alltid ögonen är skarpa!
Ett exempel på en bild med mycket kort skärpedjup. Här en Guldögonslända, i familjen Chrysopidae.
Nedan ytterligare några exempel tagna med setupen ovan.
Ögonfläcksbock, Mesosa curculionoides. Fotad med 65 mm och 1/200, F13, ISO 200. Blixt med Cygnustech diffusor.
Brazilian Jewel Tarantula, Typhochlaena seladonia. Fotad med 65 mm och 1/200, F14, ISO 100. Blixt med Cygnustech diffusor.
Protaetia himalayana i familjen Cetoniidae. Fotad med 65 mm och 1/200, F13, ISO 100. Blixt med Cygnustech diffusor.
Skogssandjägare, Cicindela sylvatica. Fotad med 65 mm och 1/200, F13, ISO 100. Blixt med Cygnustech diffusor.
Rundsileshår, Drosera rotundifolia. Fotad med 65 mm och 1/60, F13, ISO 100. Blixt med Cygnustech diffusor.
Alplattnos, Platystomos albinus. Fotad med 65 mm och 1/200, F13, ISO 200. Blixt med Cygnustech diffusor.
Bivarg, Philanthus. Fotad med 65 mm och 1/200, F13, ISO 200. Blixt med Cygnustech diffusor.
Bålgeting, Vespa crabro. Fotad med 65 mm och 1/200, F14, ISO 320. Blixt med Cygnustech diffusor.
Nästa setup kan se ut så här. 300 mm med en 36 mm mellanring, blixt med en bounser och utanpå den en softbox.
Den här utrustningen eller samma med ett 100 mm objektiv med Cygnustech diffusorn använder jag för tex nattfotografering av Herptiler och större insekter, samt vid fotografering av dagfjärilar.
Mellanringen gör att jag får ett arbetsavstånd mellan ca: 90 cm till 3 m, vilket ger mig möjligheten att komma tillräckligt nära, men ändå tillräckligt långt ifrån för att inte skrämma motivet.
Förutom vid nattfotografering finns det ju tillfällen då man vill kunna göra något åt ljuset. Just den här setupen är min absoluta favorit vid all dagfjärilsfotografering. Som alla vet flyger alla dagfjärilar gärna i fullt stenhårt solljus, vilket ger extremt hårda kontraster och skuggor, och många gånger rätt tråkiga bilder.
Här använder jag blixten som upplättningsblixt. Det ger jämnare färger och inte fullt lika hårda kontraster och skuggor. En vanlig standardinställning kan vara: Bländarprioritet satt till mellan f5,6 till f8, ISO 400-640 och blixten satt till -2,5. Anledningen till det lite högre ISO talet är att jag vill få till slutartider som är snabba nog då mellanringen tar en del ljus. Det påverkar inte kvaliten på bilden överhuvudtaget.
Nedan några exempel:
Turkos Blåvinge, hona. Fotograferad med 300mm med 36 mm mellanring, 1/500, f7,1 ISO 500, blixt -2,5
Pryslig Pärlemorfjäril, Boloria euphrosyne. Fotograferad med 300 mm med 36 mm mellanring, 1/200, f7,1, ISO 320, blixt -2
Väddnätfjäril, Euphydryas aurinia. Fotograferad med 300 mm med 36 mm mellanring, 1/100, f7,1, ISO 250, blixt -2
Peruansk Röd Regnbågsboa. Fotograferad med 100 mm 1/100, f11, ISO 640, blixt -0,5
Red Adder, Bitis rubida. Fotograferad med 100 mm 1/200, f13, ISO 200, blixt -1
Huggorm, Vipera berus. Fotograferad med 300 mm med 36 mm mellanring, 1/100, f8, ISO 640, blixt -2
Humlelik Dagsvärmare, Hemaris fuciformis. Fotograferad med 300 mm med 36 mm mellanring, 1/1250, f8, ISO 2500, blixt -2
Hallonglasvinge, Pennisetia hylaeiformis. Fotograferad med 300 mm med 36 mm mellanring, 1/250, f9, ISO 640, blixt -2
Makaonfjäril, Papilio machaon. Fotograferad med 300 mm med 36 mm mellanring, 1/400, f8, ISO 400, blixt -2
Jag hoppas att detta givit er lite inspiration gällande makrofoto och att ni ger er ut och provar.
Några små tipps på vägen.
1. Se alltid till att ögonen på motivet är skarpa.
2. Fota gärna motivet framifrån eller snett framifrån.
3. Var helst i höjd med motivet, dvs. låg fotovinkel.
4. Prova gärna lite udda vinklar, som underifrån, men fortfarande framifrån.
5. Vill du få hela djuret i fokus, fota från sidan så hela djuret hamnar i skärpeplanet.
6. Håll en ren och enkel bakgrund.
7. Tidiga mornar gör insekterna lite trögare och lättare att komma åt. Från sensommaren kan du dessutom hitta helt daggtäckta insekter sittandes i väntan på solen. Kan ge fantastiska bilder.
Har ni frågor så maila mig gärna på info@facett-foto.se
Vill ni läsa mer om Cygnustech diffuser gör det genom länken nedan.
https://www.cygnustechdiffuser.com/?ref=MAGNUSFORSBERG